25. HENRIK ALEXANDERSSON: MEN TÄNK OM DET INTE ÄR SÅ?
------------------------------------------------------------------------

För en del år sedan utmålades en produkt som Den Stora Miljöboven. Det
var styrofoammuggen - du vet den där kaffemuggen i ett skumplastmaterial
som påminner om frigolit. I dag är denna mugg på de flesta håll ersatt
med pappersmuggar. Vad ingen tänkte på är att miljöeffekterna av att
tillverka en pappersmugg är större - jämfört med styrofoammuggen.
Dessutom bränner man fingrarna av sig när man köper kaffe i pappmugg.

Det där är bara ett exempel på hur politiker, särintressen,
domedagsprofeter, lobbyister, organisationer och självutnämnda experter
kommer undan med att säga saker som låter bra - men som i själva verket
kan vara uppåt väggarna. Inte sällan visar det sig att det som
presenteras som "politiskt korrekt" i slutändan är det som är sämst
för miljön, människorna och samhället.

Men Gud nåde den som påpekar detta. Om man ifrågasätter sådant som den
tyckande klassen presenterar som "sanningar" - då får man löpa gatlopp.

Ta det här med växthuseffekten som exempel. Alla är överens om att det
förekommer långsiktiga temperaturvariationer. Men det finns många
faktorer som kan spela in. Människans utsläpp kan vara en faktor.
Naturligt förekommande temperaturcykler en annan. Återkommande
förändringar i solens aktivitet en tredje. Och så vidare. Vi vet
faktiskt inte riktigt vad som gäller. Och därmed vet vi inte heller om
de åtgärder vi sätter in är de rätta, nödvändiga eller ens bra.

Ändå tar alla - regeringar, FN, EU och grundskolans läroböcker - den
rådande bilden av växthuseffekten och dess orsaker som korrekt och
självklar. Men tänk - tänk om detta skulle visa sig vara fel. Då kan
det hända att vi, i värsta fall, med goda intentioner, gör saker som
bara förvärrar problemen.

Men, OK. Låt oss en stund utgå från att alla förståsigpåare och
självutnämnda orakel har rätt: Växthuseffekten är ett problem och den
beror på av människan skapade utsläpp.

Vad gör vi då? Jo, då hoppar alla politiskt korrekta, alla
domedagsprofeter och alla makthavare åter på ett och samma tåg. Det
handlar om FN:s Kyoto-avtal med åtgärder mot global uppvärmning.

Man kan fråga sig om detta dokument alls är värt pappret det är
skrivet på. Sverige är ett land som anslutit sig till Kyoto-
protokollet. Sverige är ett "politiskt korrekt" land med hög
gullighetsfaktor i FN, hos miljömuppar och vänsteraktivister
världen över.

Ändå kan Sverige komma undan med att stänga fullt fungerande
kärnkraftverk (som inte bidrar till växthuseffekten). För att ersätta
denna energi köper vi till exempel skitig kol- och oljeproducerad el
från våra grannländer (vilket ökar utsläppen av växthusgaser). Om
"politiskt korrekta Sverige" kan bete sig på detta sätt - är då
Kyoto-protokollet över huvud taget värt något alls?

Att följa Kyoto-protokollets åtgärder för att minska utsläppen av
växthusgaser skulle kosta mänskligheten lite drygt 150 miljarder dollar.
Ändå skulle resultatet i princip bli obetydligt, knappt mätbart, om
ens något alls.

Vill man absolut sätta sprätt på 150 miljarder dollar, då finns det
vettigare saker att göra - för mänsklighetens bästa. Vaccinationer.
Utbildning. Exemplen är otaliga. Och de skulle i slutändan rädda
betydligt fler människoliv.

Det finns alltså goda argument för att kritisera Kyoto-protokollets.
Ändå hålls det nästan heligt av politiker och proffstyckare runt om i
världen. Den som hädar blir avfärdad, hånad och utfryst.

Fråga till exempel den danske forskaren Björn Lomborg. Att han över
huvud taget ifrågasätter folks tvärsäkra påståenden på miljöområdet -
det har gjort honom hatad av dem som anser sig själva vara de
"korrekta", de som har monopol på sanningen.

Men när alla springer åt ett och samma håll, då kan det emellanåt vara
nyttigt att stanna upp och se sig om. Att tänka efter.

Det faktum att de flesta har en och samma uppfattning, tro, övertygelse
eller åsikt - det är inte sällan en varningssignal.

Men för att åsiktsmonopolen ska kunna brytas, eller ens ifrågasättas
- då krävs det fler människor som tänker själva. Gör det!

Henrik Alexandersson
E-post: henrik.alexandersson@flashback.se