Detta är en öppenhjärtlig kritisk artikel av Klaus Lynggaard som förvånansvärt publicerades i den traditionellt mycket vänsterorienterade och politisk korrekta tidningen Information i Danmark den 26 november 2004 om islam, Danmark och yttrandefrihet. Fritt översatt av en anonym person.

Gränser för yttrandefrihet? Vid profetens skägg: Nej!

Sitt för helvete inte och låtsas som om ni inte hör nazimuslimerna och stick inte huvudet i sanden. Säg ifrån! Gör något. Använd er förbannade yttrandefrihet.

Nu är det så att vi har yttrandefrihet i detta land. Till och med så mycket att det under perioder har funnits en tendens att glömma bort vilket ansvar som följer med ‘frihet‘, och under andra en förbluffande brist på människor som har velat använda sig av densamma. Men nu står vi i en situation där jag från denna plats vill uppmana alla att inte bara bruka, utan för min del gärna missbruka, er yttrandefrihet till att säga precis vad fan ni vill. Om i stort sett vad som helst, men särskilt islam. Enda undantaget är uppmaningar till våld mot människor som inte tänker, känner, skriver, sjunger eller tror samma sak som man själv. Men för det finns det lyckligtvis redan paragrafer i strafflagen.

Det är vi skyldiga denne Theo van Gogh, det är vi skyldiga oss själva, och det är vi i oerhörd grad skyldiga de generationer som kommer efter oss; kämpa för allt vad du har kärt, goddammit! För jag anser – för att parafrasera Jack Kerouac – att demokrati är den bästa form av dåligt samhällssystem som finns, och om inte vi är beredda att dö för den, är vi redan döda.

För här och nu – och i likhet med tidigare tiders nazister, mc-gäng och kommunister – har en skock förmörkade så kallade fundamentalister anammat den mest skruvade pöbelmentalitet så långt att de på rena rama allvaret anser sig ha rätt att ta saken i egna händer mot ‘oliktänkande‘, och där, kära vänner, måste och ska gränsen gå. För tolerans, för mellanfolklig förståelse, för demokratisk fördragsamhet, för sentimental halalhippiesmörja och för den goda viljans tålamod. Så medan vi tar all möjlig hänsyn till – den visserligen något tysta – majoriteten av moderata, demokratiskt inriktade muslimer (inklusive mina egna kära kurdiska vänner) ska det därför härifrån bara höras »nazimuslimer – fuck off!«

Jag har i alla fall ingen nytta av er, och ni kan uppenbart inte hantera något som liknar vare sig frihet eller demokrati, ty i allt ert impotenta bestämmandebehov hemfaller ni till människans mest primitiva kommunikationsform: våld. Mitt förakt för er och era likasinnade känner inga gränser och era handlingar kan varken ursäktas eller bortförklaras, det kvittar vilken flagga eller vilken Gud ni påstår er tjäna. Inte ens helvetet har någon användning av såna som ni.

Vi står nämligen i den förbannade situationen att en skock förhudsförträngda andliga amöbor under täckmantel av en grottmansliknande tolkning av en så kallad helig bok ser sig vara i sin goda rätt att klå upp en oskyldig universitetsanställd som har understått sig att läsa högt ur denna religiösa skrift. Det kallar dessa kujonaktiga våldspajasar för ‘hädelse‘ – and so fucking what? Om de verkligen tror på den gudsnådeliga smörja som de predikar, kan de väl för bövelen nöja sig med att fröjdas över att vi otrogna (och den titeln bär jag gärna och med stolthet, till och med) inte kommer upp till er usla himmel där det vankas minst 40 oskulder, som dessa sex- och könsförskräckta individer kan roa sig med i all hycklande evighet – något som de har sin fulla rätt till, så länge de håller sina fördömanden på ett verbalt plan. Men till de av era så kallade andliga ledare – imamer – som på fullt allvar tycker att det är coolt att sitta på rumpan här i väst och uppmana till våld mot ‘otrogna‘, vill jag bara säga: Det ska vara så vackert i Iran vid denna årstid. Och av omständigheter som jag inte behöver gå in på har det blivit otroligt billigt att flyga.

Tro inte att jag ensidigt fördömer de muslimska töntarna; det finns tillräckligt med löjligheter att ta tag i inom snart sagt varje religion, inklusive det deprimerande vanetänkande som här i landet går under namnet kristendom. Men – och det är ett avgörande men –hur högt än vågorna går i diskussionen om folkkyrkans ditt och folkkyrkans datt, så resulterar det aldrig i att man skickar ut våldsgäng på gatorna för att bestraffa hädiska varelser. Och de muslimska svansapornas våldskonkursförklaringar kan sannerligen dra iväg och göra en litet småhärsken på t o m en Tove Fergo.

Och eftersom jag nu är satt att skriva om musik på denna plats, så låt oss titta litet på det fall där en skock sinnesförvirrade fundamentalister hade fått in i sina ärthjärnor att musik var syndigt, varför de beslöt sig för att sabotera en fest bland moderata muslimer – vilket trots polisinsats till och med lyckades. Nu är det visst läge, kära danska musiker, att sätta upp hakan och sätta ner foten. Detta, mina vänner, är inte en exotisk incident i ett utfattigt land i tredje världen, där det är accepterad praxis att i profetens namn kasta syra i ansiktet på honkönsväsen som i sinnesförvirrade hankönsväsens huvuden har överträtt några dimmiga hedersbegrepp, nej, det hände här i lilla Danmark.

Skulle det därför inte vara på tiden att några av de många fastanställda inom de många intresseorganisationer som värnar musikens värv här i landet, slog larm och påpekade att nu är gränsen nådd. Kom igen, DMF, Freemuse, IFPI, DAF, ROSA, Danska Jazzförbundet, SNYK, DMIC, DJBFA, DUP, Föreningen för Världsmusik i Danmark, KODA, NCB och vad fan ni heter allihop, förena er och sätt gränsen. Sitt för helvete inte och låtsas som om ni inte hör nazimuslimerna och stick inte huvudet i sanden. Säg ifrån! Gör något. Använd er förbannade yttrandefrihet.

Och till musikerna – använd för helvete era röster och inflytande till att säga ifrån. Det är nu som vi på allvar är hotade till det allra heligaste, vår rätt att yttra oss. Låt inte rädslan sätta dagordningen, utan öppna munnen och förkunna er åsikt – gärna i samlad trupp. Var inte blyga nu, för den som tiger han samtycker!

Med risk för att bli kramad av lokala krafter som jag föraktar och med tydlig risk att bli felciterad av medier vars tyngd jag vid varje tillfälle tänker förbehålla mig rätten att betvivla, ska jag som avslutning tillåta mig att upprepa huvudpoängen i denna text: Nazimuslimer - fuck off! Ni har inget att göra här i landet, vid profetens förbannade skägg!